Ekologisk historik
Idag är den ekologiska odlingen spridd i ca 100 länder världen över. Europa har störst andel ekologisk produktion i förhållande till sin åkerareal (2 %).
Det var i början av 1900-talet som olika former av ekologiskt lantbruk successivt växte fram i Europa som en reaktion mot det konventionella lantbruket som blev mer och mer storskaligt och industrialiserat. I Tyskland utvecklades det biodynamiska lantbruket, i England det ekologiska och i Schweiz det organisk-biologiska. Förespråkarna för dessa alternativa jordbruksmetoder delade samma värderingar om att lantbruket och den omgivande naturen skulle samverka på ett balanserat och hållbart sätt, vilket innebar att de tog avstånd från det konventionella lantbrukets huvudsyfte att maximera produktionen med hjälp av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel.
Den engelske agronomen Sir Albert Howard (1873-1947) var den förste som insåg handelsgödselns negativa effekter. I sin bok An Agricultural Testamente (1940) tar han uttryckligen avstånd från den och argumenterar för ett organiskt lantbruk.
Lady Eve Balfour inspirerades av Howards idéer och började experimentera med ekologisk odling och sambandet mellan hälsa och kost. Under flera år bedrev hon ett ekologiskt forskningsprojekt på sina ägor i England. Utgivningen av hennes bok The Living Soil (1943) ledde till bildandet av The Soil Association med Balfour som första ordförande. När det gäller ekologisk odling är Balfour en av de främsta föregångsgestalterna i England.
I Frankrike leddes de alternativa strömningarna av Lemaire (1884-1972) och Boucher som förespråkade och utvecklade användningen av naturgödsel (t ex alger) och kompost. Dessutom utvecklade de den s k Lemaire-Boucher-metoden som ligger till grund för all ekologisk odling i Frankrike.
Den äldsta ekologiska lantbruksrörelsen grundlades dock 1924 i Tyskland av Rudolf Steiner (1861-1925), som även grundade det Antroposofiska sällskapet. Utifrån antroposofins filosofi utvecklade han och hans medarbetare den s k biodynamiska odlingen. År 1963 kompletterades denna odlingsform med Maria Thuns (1922-) årliga sådd och skördekalender som utifrån solens, månens och planeternas positioner anger när sådd och skörd ska ske. Den översätts idag till 20 språk.
I Sverige startade paret Ritter de första biodynamiska odlingarna 1935 vid Mikaelgården i Järna utanför Södertälje. Paret Ritter arbetade med utvecklingsstörda barn i sitt hem och den biodynamiska kosten användes för att stödja den s k läkepedagogiska processen. De ansåg att det var viktigt att barnen fick kvalitativ näring för att de skulle kunna växa och utvecklas. År 1958 startade AgrLic Bo D Pettersson ett biodynamiskt forskningsförsök, det s k K-försöket (1958-1990). Kt står för kvalitet. Detta försök bedrevs vid dåvarande Nordisk forskningsring (nu SBFI) i Järna. I försöket studerade Pettersson framför allt olika gödslingsbehandlingars betydelse för växtprodukternas kvalitet och markens långsiktiga bördighetsegenskaper. Biodynamisk gödsling jämfördes med konventionell mineralgödsling, och man tittade även på produkternas hållbarhet och motståndskraft mot sjukdomar. (Se vidare Hälsofördelar)
Ur K-försöket utvecklades två "dotterförsök" där man jämförde växtprodukternas kvalitet vid konventionell respektive biodynamisk odling. Det ena försöket, som bedrevs i Ultuna (1971-1976), leddes av AgrDr Josef Dlouhy vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), Uppsala. Den andra studien, som bedrevs i Järna (1971-1979), leddes av Pettersson. Tillsammans kallas dessa vanligtvis UJ-försöket. (Se vidare Hälsofördelar).
Resultaten från Petterssons och Dlouhys försök har varit betydelsefulla för utvecklingen av den ekologiska och biodynamiska odlingen i Sverige. Liknande försök har även gjorts i andra länder, framför allt vid det biodynamiska forskningsinstitutet i Darmstadt, Tyskland.
I Sverige fick idéer om en hälsosammare livsföring en mer omfattande spridning i början av 1930-talet. En av förgrundsfigurerna i denna framväxande hälsorörelse var Are Waerland som 1940 bildade det förbund som idag heter Hälsofrämjandet. Hälsofrämjandet som verkar för en ekologisk grundsyn inom samhällsplanering och lantbruk har även de haft en stor betydelse för det ekologiska lantbrukets utveckling och framväxt i Sverige. Under 1940-talet förekom även s k naturenlig odling i Sverige, där varken handelsgödsel eller kemiska bekämpningsmedel användes. Denna form av odling förekommer inte idag, men överensstämmer förmodligen i stort med vad som gäller för ekologisk odling enligt EUs förordning (EEG) nr 2092/91.
I Sverige bildades dessutom 1944 den Biodynamiska föreningen som sedan dess har arbetat för att förverkliga de ekologiska och biodynamiska idéerna inom svenskt lantbruk och svensk trädgårdsodling. Biodynamiska föreningen verkar som remissinstans i lantbruks- och miljöfrågor och de samarbetar bl a med Ekologiska lantbrukarna och Sveriges konsumenter i samverkan (SKiS). Biodynamiska föreningen ger ut tidskriften Kultura och de ger gratis odlingsrådgivning till sina medlemmar.
I Schweiz utvecklade vid 1900-talets mitt paret Müller tillsammans med mikrobiologen Rusch den organisk-biologiska odlingsmetoden. Hans Müller var en av dem som år 1946 grundade odlings- och förädlingskooperativet AVG, som än idag finns och verkar för en bättre livsmedelskvalitet. I Schweiz har dessutom det s k DOK-försöket (D för biodynamisk, O för organisk och K för konventionell) pågått mellan 1978 och 1999. I detta försök, där man jämförde biodynamisk, organisk-biologisk och konventionell odling, tittade man framför allt på skördemängd och produktkvalitet. De gynnsamma resultaten från denna studie har bidragit till att etablera den organiska odlingen i Schweiz.
I Sverige är de organisk-bilogiska odlarna organiserade i Förbundet organisk biologisk odling (FOBO). FOBO, som bildades 1977, vänder sig till odlare som önskar ett resursbevarande lantbruk utan användning av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel. År 1985 var FOBO med och bildade KRAV. FOBO ger ut tidskriften Odlaren och de ger gratis rådgivning till sina medlemmar.
Under 1960- och 1970-talen växte medvetenheten och kunskapen om miljöresursernas ändlighet och riskerna med de moderna miljöföroreningarna. I o m detta spred sig intresset för ekologisk produktion i hela Europa. Sedan dess har intresset för ekologiska livsmedel stadigt växt, inte bara i Europa, utan även i länder som USA, Australien och Japan.
